Sova eller stressa.....

I morse stod jag inför ett svårt val....
Väcka en skönt sovande Isac eller stressa med frukost och påklädning.....
Jag försökte göra något mitt i mellan... *ler*

Isacs läkare råd var:
*ordentligt med sömn, under sömnen "reparerar"/vilar kropp och huvud
*äta och dricka regelbundet fördelat över dygnets vakna timmar
*undvika negativ stress, stress ger spänningar i huvud och kropp
*fysisk aktivitet är bra, spänningar i kroppen släpper
*tv och data/tv:spel begränsat, då detta kan leda till spänningar i nacke, axlar
*han måste få bli arg/utbrott... gör att spänningar släpper, men kan oxå utlösa huvudvärken
*planerade "roligheter" kan ge upphov till spänningar i huvudet som kan utlösa en migränanfall... höga förväntningar...
*viktigt att lära Isac sätta ord på vad han känner och när han känner det. Få honom att berätta så fort han får första känning av huvudvärk... (det är det svåraste!!!) då kan man ofta bromsa migränanfallet med hjälp av alvedon och sömn utan att han behöver bli så dålig att han kräks..

I lördags hade han sitt senaste migränanfall...
Vi lyckades hejda det i tid..
Undet ett besök av goda vänner så märkte vi att det inte stod riktigt rätt till...
Han fick avedon och gick o la sig i sängen med nerdragen rullgardin och släkta lampor..
klockan var då 16... han somnade nästan direkt och vaknade strax efter 19...
Lite seg var han (det brukar han bli) men ändå rätt pigg.. åt lite kvällsmat och vi tog kvällen lite senare än vanligt.
Men det blev nog lite si och så med sömnen under natten....
Han vaknade tidigt på söndagen.. somnade hyfsat tidigt på söndagkvällen..
Men i morse sov han trots att jag och Sara var uppe och stökade...

Jag tänkte att om jag går upp tidigt och börjar "röja" lite... så vaknar han sakta och vi har gott om tid innan det är dax att åka till förskolan..
Men Isac sov och sov och sov...
Då stod jag inför valet... ska jag väcka honom o det kanske gör att han inte är ordentligt utvilad eller låta honom sova en stund till och då istället få stressa med frukost och påklädning....
Båda sakerna är viktiga i motverkandet av migrän..... *knivigt*
Kl 0745 så försökte jag väck honom mkt försiktigt och det gick bra.....
Och frukost och påklädning gick bra... (men jag kom försent till jobbet med några minuter...)

Tur att jag har relativt nära till jobbet...
Under resan till jobbet ringde jag på telefontiden till Isacs doktor...
Eftersom jag börjar bli lite orolig....
Isac har haft 4 st migränanfall sen nyårsdagen..... det tycker jag är liiiite mycket :(
Jag fick prata med en sköterska och Isacs doktor kommer ringa upp mig i morgon på en telefontid.... så vi får väl se vad han säger......

Han är duktig våran älskade Isac..
Han börjar bli duktig på att säga till då han inte mår bra..
Fast det är svårt att få honom att säga att han har ont i huvudet...
Det kommer ofta fram efter ett tag och en del frågor.
Vi har lärt oss att se på honom i både utseende och beteende när det är dax...
så vi kan hjälpa honom att få i sig alvedon och vila.....
Men även för oss är det svårt att förutse anfallen för att bromsa dem....

Ikväll ska jag försöka få Isac att somna i god tid så han är utvilad i morgon bitti..
Då vi ska upp tidigt ...... redan 0640 ska barnen lämnas på förskolan.
Jag börjar kl 07 i morron och jag har ingen flextid direkt.... :(
Det värsta jag vet är att väcka barnen ...
Är de vakna så är det ju inga problem... då är det ju lugnt....
Då är det bara att klä sig och åka iväg.... :)

Nu är det dax för kvällsmat och kvällsrutiner...
Tandborstning och läsa bok...

*tjingtjing*

Olika eller lika ??

Våra älsklingar är väldigt lika men ändå så olika...
Vi försöker att det ska bli så rättvist som möjligt här hemma.....
Men som en föreläsare jag lyssnat på hela 2 gånger
(minns nu inte vad han heter ) sa någon gång under föreläsningen att ALLT kan inte vara rättvist mellan syskon, fast han menade inte att man ska vara orättvis eller kränkande, utan att det måste få vara olika...

Jag ska förklara....
Tex.. bara för att storebror får göra en sak eller får en sak så behöver nödvändigtvis inte syskonet få/göra samma sak... nästa tillfälle blir det tvärt om... (är ni med på vad jag menar??)
Han sa oxå att LIVET är inte rättvist och det kan man ju hålla med om....
Vi har ju alla olika förutsättningar och resurser.....
Det som är lite kruxigt, det är ju att lära sig leva och förstå att allt inte kan vara rättvist... att alla inte kan få göra/få allt, att det måste få vara olika.......

Sara och Isac leker tillsammans på Isacs rum, med Isacs Lego

Det kan vara lite svårt här hemma då det ska lekas och Isac inte vill att Sara ska vara med.
Det måste man respektera anser jag och det händer ju inte varje dag.
För det ska tilläggas att de leker väldigt bra ihop och väldigt ofta.
Sara har blivit väldigt duktig med Isacs lite små och mer avancerade leksaker....
Vi "tjatar" ständigt om hur man ska bete sig med sina saker. Att det ska städas undan då man lekt färdigt och att man inte ska kasta och slänga med sakerna för då går de sönder..
Ibland går det vi säger in och ibland bara är det som bortblåst.... *skratt*
Men man får ju komma ihåg att det är barn man har att göra med. *ler*


Lika eller olika.....
Det är spännande hur det kan bli mellan barn nummer 1 och barn nummer 2...
På denna bilden sitter Sara och smakar lite försiktigt på ett gelehallon...
Hon är 1 år och 9 månader.......
Då Isac åt sin första godis var han ......... 3 år och 1 månad.....
Vi har ändå lyckats hålla Sara ifrån godis väldigt länge.... *ler*
Sara äter inte lördagsgodis ännu... hon ev smakar en liten bit då Isac får sitt lördagsgodis, men hon är inte så jätte intresserad och hon bryr sig inte så mycket i Isacs skål/påse med godis..
Isac äter godis på lördagarna...
Och då gör han det oftast, beroende på vad vi har för lördagsplaner, efter lunchen.
Sen blir det inget mer och han nöjer sig med det....
Ska bli spännande och se hur länge det fungerar *ler*


Här har Isac en "lässtund" Laban ligger gärna med i händelsernas centrum..... OM det är hyfsat lugna aktiviteter.......
Men ibland är det full fart oxå.
Laban har ett tuggben som både Isac och Sara brukar kasta i hallen åt honom...
Och då mina vänner vill jag lova att det är full cirkus här hemma....

Nu är det slut på bloggtiden...
Dax o fixa lite frukost..
Isacs mage kurrar, han har varit vaken ett tag och det blev lite si och så med mat igår kväll eftersom han hade ett litet migränanfall igår eftermiddag.....
Det gick över efter lite alvedon och ca 3 timmars sovning.... men sen var det svårt för honom att somna in på kvällen....

Ha en härlig söndag alla!
*tjingtjing*

Lång resa....

Förra helgen var jag och min älskade syster ute på en lång resa.

Våran kära gamla mormor skulle begravas den 21 januari.

(hon dog på nyårsdagen, för er som missat den infon)

Jag började min resa med att först åka till huvudstaden och det blev ett äventyr bara det.

Det var väldigt lugnt på vägarna och vägen fram till Örebro är numera riktig överkommlig att köra, nu då nya vägsträckningen är klar. Då jag var framme i Eskilstuna bestämde jag mig för att köpa en dricka och något att tugga på. Så sagt och gjort.
Jag stannade vid en mack.

Det ska tilläggas att det ännu var ljust ute..... (det går mot ljusare tider!!!!!

När jag satt mig i bilen efter den lilla handlingspausen och vred på nyckeln så blinkade oljelampan..... PANIK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ringer min käre sambo, som nog säkert höll på att bryta ihop då jag berättade att oljelampan blinkade... *ler*

Efter mkt om och mkt men...... så fick jag tag i RÄTT olja!!!!!!!!

Mackarna av idag är ju inte riktigt vad mackar var förr....

3/4 av mackarna idag består av livsmedel och annat kraffs...

nu hade jag tur att jag stannat vid en STÖRRE mack som hade STOR butik så det var EN hel hylla med bara olja..... och ett butiksbiträde som visste vad han pratade om..... + att jag hade en kunnig SAMBO i mobilen *ler*

För det mina vänner ska jag berätta..... det är MYCKET VIKTIGT att man använder rätt olja!!!

Och problemet var löst. När våran lilla "sportbil" fått lite olja i motorn *ler*

Då var det bara att "tuffa" vidare mot huvudstaden :)
Men nu var det inte ljust längre..... och mer och mer trafik på vägen ju närmare jag kom...

Det var till och med kö långt utanför stockholm. Till min fasa... Jag hatar dessa köer.

Inte nog med att det var kööer, så lyckades jag köra fel på det enda stället, som är näst intill helt omöjligt att köra fel på... *Skratt*

Jag har aldrig kört fel DÄR innan...... men men....

Det var bara att trycka fram syrrans nummer och ringa......

Jag kan ju säga att det var tur att jag hade mitt headset.....

För det blev en guidning av dess like.....

men efter lite trixande och svängande och köväntande..så kom jag fram till syrrans gata...

Då kom nästa problem..... PARKERING

På återvändsgatan där syrran bor fanns en lucka, som min kära sambo utan minsta problem hade parkerat om han var med...

Men Sanna och FICKPARKERING det är inte den bästa ekvationen.... *ler*

Så jag ställde mig på en ledig plats på gatan in mot återvändsgatan (svårt att beskriva i text)
Eller ledig och ledig.....

det var något för nära korsningen, så hade det kommit en parkeringsvakt så hade jag åkt på böter, så det stänkte om det *ler*

Men jag kände som så att jag betalar hellre böter för en felparkering än att betala självrisken för plåtskador/parkeringsskador för att försöka ställa mig mellan två bilar..... hihihi

Nu klarade jag mig utan parkeringsböter och även utan plåtskador....

Dan efter började vi resan mot Åsele...... mil från Sthlm nästan exakt 64...

Det tog oss mellan 1-1½ timme att ta oss ut från syrrans lägenhet till Märsta.....

Och då åkte vi ändå efter den värsta rusningstiden....

Resan inkl pauser tog nästan exakt 9 timmar och 40 minuter... *pust*

****************************

Mormors begravning var lättsam, fin och relativt kort.

Den hölls i Fredrika kyrka. En väldigt fin kyrka. Trä inredning på väggar och tak.
Tog tyvärr inga bilder eftersom jag glömt laddaren till kameran hemma och batteriet höll på att ta slut..

Jag lyckades iaf ta kort på renarna.....

Både på vägen till Fredrika och på vägen tillbaka till Åsele, stötte vi på renar...
Mitt på vägen och i vägkanten...

De är lite små fräcka de där djuren och totalt orädda för bilar....

***********************************************

Resan tillbaka till Sthlm tog nästan exakt lika lång tid som ditresan..

Något drygare var det eftersom vi kom iväg senare på förmiddagen.
Så det blev mer mörkerkörning. Men vägarna från Sundsvall och ner mot Sthlm är ju rätt raka och fina så det går fint o köra mörkerkörning på dem.

Det är lite jobbigare på kringelkrok vägarna i Lappland då det är mörkt ;)

Strax efter 20 var vi framme i Sthlm...
Det blev lite slappande framför tv:n innan sovdax.... för att nästa dag åka hem till Grums igen...

Sambon hade dragit stora lasset hemma med snoriga barn och si o så med nattsömn, så jag var väldigt angelägen att komma hem någorlunda fort... för att hjälpa till så klart :)

Själv sov jag helt underbart, ostört de dagar jag var borta... Trots att det inte var på "hemmaplan".
En del kan ju ha svårt att komma till ro och somna då de ska sova borta.....
Men inte jag inte *S*

Jag vaknade iof rätt tidigt, men samma antal timmar sömn blev det ju endå. Bara nu sammanhängande.....

Resan från Sthlm gick utan konstigheter...

Det gick en hel del spolarvätska....

Men lite trafik och bra väglag...

Barnen blev så GLADA då jag klev in i huset!!!!!!!!!!!!!!

Enligt färddatorn i bilen hade jag kört under 5 dagar : 220 mil.....
I snitt hade "sportbilen" dragit ca 0,7 l/milen.... Det tycker jag var riktigt bra...

Det tycker sambon oxå ;)

Det var en väldigt LÅNG RESA men allt gick bra.
Förutom att träffa lite släktningar var väl RENARNA det coolaste *S*

Allt för nu...

*tjingtjing*

Det lättar....

Vad är det som lättar????
Jo, trycket över bihålorna som strålat upp i huvudet.

Snacka om skum förkylning. Men nu "pepparpeppar" börjar det kännas som det går åt rätt håll..
Det började natten mellan söndag och måndag, då jag vaknade av att halsen gjorde ont.
Men det gick över tills på morgonen och jag åkte till jobbet med lite känningar i näsan...
Så jag befarade vad som komma skulle.....

Efter jobbdagen så kände jag mig rätt slut, så då jag hämtade barnen på förskolan åkte vi direkt till apoteket och inhandlade alla möjliga diverse förkylningspreparat *S*
Sen bums hem och fixa middag!

Natten mellan måndag och tisdag blev det inte mycket sömn...
Halsont som kom och gick och en näsa som bara blev tätare och tätare...
Så redan 0630 ringde jag kollegan på jobbet o talade om läget, att jag var tvungen att vara hemma.
Jag kände mig ändå inte super sjuk och barnen var pigga och krya, så jag bestämde mig för att köra dem till förskolan, så att jag kunde lägga mig för att försöka vila bort förkylningen.
Sambon hade jobbat natt så han låg redan och sov.
Sagt och gjort körde jag barnen och sen hem och landade i soffan och slumrade i nästan över 2 timmar.
Då jag vaknade till var jag långt ifrån bättre.... *sucka* så jag meddelade jobbet direkt att jag blir hemma nästa dag oxå (läs onsdag)
Jag åkte och hämtade barnen vid 14 och sen hem och fixa lite mellanmål..

Tisdagskvällen gick i slowmotion.... innan det var dax att få godingarna i säng, så att man själv kunde ta kvällen och sambon åkte till sitt nattskift...
(jag låg dock o vilade medan sambon kollade på bompa med barnen och fixa kvällsmat)

Natten var ingen lek och sen på onsdagsmorgonen kände jag mig hur risig som helst..
Huvudet bara kändes som om det skulle sprängas och med det följde illamående.
Jag orkade inte åka iväg med barnen till förskolan...
Isac började tjaffsa om att han inte skulle iväg o då la jag ner hela projektet för jag orkade inte ta nån fajt som gjorde att pappa vaknade (så här i efterhand skulle jag så klart väckt honom eftersom jag bara blev sämre och sämre.... men men det är lätt att vara efterklok, samt att jag vet hur han blir om han inte får sova färdigt *ler* så jag tänkte att jag står ut till kl 12 iaf så kan jag väcka honom då...)

Iaf så då sambon vaknat till och fattat att jag var riktigt risig..så gick jag o la mig, efter att ha meddelat mitt jobb att jag blir hemma hela veckan....
Kan nog säga att jag nästan överdoserade huvudvärkstabletter och vättska i form av vatten, proviva, nyponsoppa, från onsdag lunch till torsdag morron.. lite mat fick jag i mig men inte mkt.
Fick ligga och vila mig nästan hela torsdagen oxå...
runt 14 tiden började jag känna att huvudet var med mig igen!!!! *yes*
Men fortfarande väldigt tät i näsan... men det kan man ju ta... *S*
Bara det inte känns om huvudet ska sprängas så fort man reser sig upp från sängen..

Nu är det bara att hålla tummarna att det fortsätter att gå åt friskhetshållet och att barnen och sambon klarar sig från detta..... *pepparpeppar*
Men jag säger bara det..... det var länge sedan jag blev sååå risig av en förkylning...
Eller om det är en släng av nån mini-influensa... vem vet????

Nu ska jag ta mig en smörgås och slappa lite innan det blir tandborstning och sängen..

*Tjingtjing*

Att lära sig...

Hela livet är ett livslångt lärande.
Det finns väl till och med de som säger att man lär sig något nytt varje dag.

Jag förvånas dagligen av hur mycket barnen lär sig.
Hur mycket går in i deras huvuden egentligen.??
Hur mycket info kan de hantera och bearbeta???
Det kanske är därför Sara sover så "knackigt" under nätterna???
För så mycket som den tjejen upplever under en dag, ja det måste ju bearbetas någongång.....

Tyvärr lär de sig inte bara "bra" saker :(
Sen kan man fundera på vart någonstans de lär sig de mindre bra sakerna???
Jag vet att jag och sambon inte alltid är perfekta förebilder.
Sambon har tex svårt att kontrollera sitt språk i tid o otid *ler*
Och ibland gör han något utan att tänka på att "hoppsan, nu gör jag så här då kommer Isac och Sara göra exakt likadant"
Detta gäller såklart mig oxå *ler*
Och det Isac gör, det härmar så klart Sara på direkten.... och så är cirkusen igång!!!!
Isac tycker det är superhäftigt då Sara härmas...

Man kan inte alltid vara perfekt, men man ska absolut göra sitt bästa för att vara det.
Och när det blir tok, för det blir det, då är det viktigt att finnas tillhands och förklara så gått det går vad som är rätt och fel och visa på hur man ska göra istället..
Där är vi vuxna superviktiga!!!!

Ibland får jag inte så mycket gjort här hemma, det står jag för, men jag spenderar TIDEN med mina barn istället...
Jag sätter dem inte gärna framför en film/"bompa" utan att själv vara med.
Jag vill kunna förklara om det kommer frågor, för det gör det...
Även om inte frågorna kommer direkt, så kommer de sedan och då vet jag vart ifrån frågorna kommer..
Jag anser att om man är 1 år (som Sara) eller 4 år (som Isac är) så måste man ha hjälp att förstå vissa saker som visas på tv:n/film... och om man inte sitter med eller åtminståne har sett det själv så man vet vad det handlar om, så har man inte en suck att förstå vad som rör sig i huvudet på barnet..
Jag kanske är överbeskyddande, vad vet jag.....

Idag då vi var ute och gick med Laban så blev Isac riktigt arg för att han inte fick sitta vid ratten på bobben... så han måttade och utförde en spark mot Laban (som tur e träffade han inte) och sen gjorde han samma sak mot bobben och Sara som satt på den (som tur var träffade han "bara" bobben och inte Sara...)
Jag vet inte vartifrån det kommer att man ska sparka och slåss då man blir arg ???
För det kommer då rakt inte från mig eller sambon.....
Eller vänta nu??? Sambon sparkar visserligen iväg barnens leksaker då de ligger mitt på golvet och han råkar kliva på dem *fniss*
Jag höjer rösten då jag blir arg.... så det tar jag på mig.....
Både Isac och Sara skriker om de inte får som de vill....
Fast jag skriker ju inte.... men de kanske uppfattar det som skrik????

Men de omvandlar väl det de ser och hör till egna uttryck....
Så nu gäller det att verkligen skärpa sig här hemma *skratt*
Om man inte ska få små monsterungar *skratt*

Nej då, vi har världens snällaste, underbaraste ungar...
Och de måste ju oxå få bli arga och säga ifrån...
Det som är det viktiga är att lära dem hur! Hitta "verktyg"/sätt att utrycka sin ilska och missnöjdhet utan att slåss och vara elak.......
Som Isacs läkare sa, då vi var där och pratade om hans huvudvärk....
"han måste få bli arg, så att spänningarna i kropp och huvud släpper"

Ne he.... dax o sätta på lite em kaffe. Sambon kommer snart från jobb och Sara ska snart vakna.

*tjingtjing*

Glädje....

Våra underbara solstrålar!!!!
Man kan inte bli annat än glad och lycklig då man ser dem.
På denna bilden riktigt tjuter de av skratt...

Jag har ju som sagt funderat på att byta blogg,
men jag har inte bestämt mig ännu och inte hittat någon som jag fastnat för..

Därför fortsätter jag på denna ett tag till.

Idag har vi bara tagit det lugnt hemma.
Sara har ju sen en tid tebax fått nån fix idé att hon inte ska sova ordentligt på natten...
Det är rent utsagt skit jobbigt...
Men men det är ju bara att gilla läget och hoppas att det snart går över.
Hon är ju frisk så man ska ju inte klaga *ler*

Vi har varit ute och skottat snö.
Isac älskar att busa i snön, Sara däremot är inte riktigt lika förtjust..... än *ler*
Hon står och iaktar väldigt mycket, så snart så busar hon nog lika mycket som Isac.
Sara är en mycket besämd liten tös.
Just nu har hon fått för sig att det bara är "sovvantarna" som duger.
Och de är ju lite svåra att ha på sig då man är ute och leker för de har ingen tumme *S*
Men hon vägrar att ha några andra vantar på sig. Fast man försöker locka henne.
Hon kämpar på med spaden ändå i "klump" vantarna.
För hjälpa till och skotta det vill hon ju....!!

Just nu sitter jag och tittar på "bompa" med barnen samtidigt som jag skriver detta... + att huvudvärken håller på att försvinna, som tur är !!!

Jag skulle ju ha tränat idag.. Men jag fick hoppa det idag.
I tisdags kom jag faktiskt iväg.... även om det inte blev 2 timmar till mig själv, så blev det iaf 30 minuter på löpbandet på gymet.... + lite stretching och dusch...
Kanske jag orkar köra ett pass i morgon istället...
Har inte testat min step-bräda än...
Jag orkar inte komponera ihop nån egen musik utan fuskar och tar färdig musik så får vi se vad det bliver...
Sen då jag fått in klämmen/stegen får jag rota runt lite bland musiken på datorn o komponera ihop några favvolåtar, så det blir lite GO ;)

Det var allt för nu.....

*tjingtjing*

Välkommen år 2011.....

Ja ha... då var det nytt år igen då.....
2011...

Året avslutades storstilat med att bästa vännen fick en dotter.... *stort grattis*
Det nya året började mindre bra med att Isac hade årets första migränattack.
Och vi kommer väl inte glömma min mormors dödsdatum...... 20110101....

Japp, ni läste rätt.... dödsdatum.
Alltid lika känsligt det där med döden..
Hur säger man, hur reagerar andra, hur reagerar man själv????
Det finns många sätt att säga att någon dött...
Jag föredrar att säga orden: dog eller dött, men det låter kanske trevligare att säga...
... somna/somnat in, gå/gick bort, men beroende på vem man pratar med så kan det ju faktiskt misstolkas rätt rejält om man säger: Hon somnade in lugnt o stilla..... eller hon gick bort tidigt i morse.... vart gick hon då???? (är ni med på vad jag menar?? )

Inte nog med att man själv har svårt att greppa det där med döden,
särskilt om det gäller barn o unga personer och dem man älskar.
Men förklara för barn med ord som...
gå bort och somna in, det ska man nog undvika tycker jag.
Isac har sedan i somras pratat mycket om och kring döden,
men jag tror för allt i världen inte att han förstår begreppet..
Han säger att om man är död då finns man inte mer.
Sen kan han inte sätta det i verklig förståelse...
Men han funderar och frågar mycket och vi försöker förklara så enkelt och oinvecklat,
utan krusseduller, så långt det bara går....
Fast det är många varför/hur då, frågor...

Min mormor dog allstå på nyårsdagens morgon.
Hon var gammal, så det var väl bara en fråga om När det var dags.
Men det är ju alltid ledsamt när någon dör, såklart!!!!
Även om man kan hantera det bättre (tycker jag) då man vet att personen var gammal och varit lite sjuk och haft lite krämpor...

Vi får se när begravningen blir, det är mycket att stå i för min mamma som inte bor där mormor bodde. Men det löser sig alltid....
Jag tycker personligen inte om begravningar, men finns det någon som gör det????
Mina syskon och jag har en lite "lagom" biltripp inför detta tillfälle, så inget ont som inte har nått gott med sig....
Jag kommer inte ta med mig familjen.
Åka ca 85 mil enkel resa för att delta på något så ledsamt, som begravning, utsätter inte jag mina barn för.

Så.... nytt år
Nya förutsättningar, nya möjligheter och nya gardiner, som jag skrev i en status på FB.
O nya gardiner har jag beställt ;)
Få se om de är lika fina i verkligheten, som på bildskärmen.......

Har funderat på att byta blogg...
Men har inte bestämt mig ännu....
Jag bloggar ju inte så hiskligt mkt ändå, så denna kanske duger ändå *ler*

Annars har jag inga storartade planer för 2011,
förutom att jag önskar mig och min familj få vara friska o krya.... det är det viktigaste!!!
Sen blir saker o ting vad man gör det till...
Jag har iaf satt upp ett mål att få ordning på min förfallande kropp...
2 dagar á 2 timmar i veckan har jag till bara MIG SJÄLV...
det är inte mkt tid, men det är väl det som finns att tillgå just nu *ler*
Det blir ett litet pussel att få i hop det de dagar som sambon jobbar eftermiddag.
Men om jag inte har möjlighet att få/ha barnvakt då, så har jag (faktiskt) införskaffat en step-up bräda, som jag kan köra på här hemma...
Jag kom över den av en slump...
Då jag var och tränade på gymmet i tisdags (första träningsdagen) såg jag en lapp om att de sålde ut sina gamla step-brädor..... så jag slog till *S*

Jaha....
Nya årets 2 dag är snart slut...
I morron är det jobb som väntar igen.
Bara 3 jobbdagar denna vecka.
Jag har tagit ledigt på fredag och torsdag är ju en röd dag *melike*
Dags att säga godnatt!

Välkommen 2011!!!

*tjingtjing*